Vinjournalen 2019 02 Februari

Nu i februari drar det nya vinprovaråret igång på allvar med ett par rätt omfattande lanseringar av flera riktigt högklassiga viner. Som vanligt är vinerna uppdelade i två släpp, ett första februari och ett femtonde februari.

I det första släppet fastnar vi direkt för ett par viner från Chablis signerade Jean-Paul och Benoît Droin, en av distriktets bästa producenter. Familjen Droin har gamla anor i området och är vinodlare sedan 1620. Pappa Jean-Paul var den som satte firman på kartan men idag är det Benoît, 14:e generationen, som är drivande.

Man har allt som allt 13 hektar vinmark i olika vingårdar och gör ett drygt dussin viner från petit chablis till chablis grand cru, däribland sju premier cruviner och fem grand cruer. Stilen, som var tydligt men ändå inte överdrivet ekig under Jean-Pauls era, har blivit mer raffinerad sedan Benoît tog över. Ek används fortfarande men inte till alla viner och när faten används är det till maximalt 50 % och då gäller det ett par av grand cruerna. En annan faktor i sammanhanget är att Benoît också reducerat skördeuttaget och därmed fått mer koncentrerad must som bättre integrerar med eken.

Av de nu aktuella vinerna har Chablis 2017 jästs och lagrats enbart i ståltank. Det har gett ett vin med skolboksmässig chabliskaraktär där mineraltonerna fått fritt spelrum. 2017 Montmains Premier Cru har till 40 % jästs och lagrat i ekfat som redan använts några årgångar. Där med har vinet fått en lite annan framtoning med större komplexitet samtidigt som fina chabliskaraktären finns kvar.

Bland de röda vinerna i samma släpp stannar vi till vid ett par från årets vinby Barbaresco. Här är ju huvuddruvan nebbiolo men det odlas också andra sorter, som barbera och dolcetto. Beroende på producentens förmåga och ambitioner varierar vinerna i stil och kvalitet och här bjuds det på finlir från Azienda Agricola Falleto di Bruno Giacosa. Giacosa som gick bort för bra precis ett år sedan var känd främst för sina supereleganta barbaresco- och baroloviner, vare sig druvorna kom från egna gårdar eller var köpta. Bra råmaterial och kompetent handhavande i källaren hörde förstås till men det avgörande för Bruno var fatlagringen. Via ett ständigt provande höll han koll på hur vinerna utvecklades, hur de skulle hanteras och när det var dags för buteljering. Idealet var inte att göra demonstrativa viner utan istället finessrika.

Så lyfter sig också månadens två nyheter 2017 Dolcetto d’Alba och 2016 Barbera d’Alba ett par nivåer över det normala. Dolcetto är en druva som brukar ge smaker med trevlig, nästan söt början, ganska bitter avslutning och ruffliga tanniner däremellan. I det här fallet håller vinet ihop på ett helt annat sätt och framstår som riktigt elegant.

På samma sätt är det med barberavinet. Barbera är en vardagsdruva med mycket färg, frisk syra och låg tanninhalt. I ambitiösare sammanhang brukar man därför kompensera med en rejäl barriquelagring för att få bättre struktur. Fast då slutar det ofta med att vinet får en torrt sträv och ganska besk smak. Brunos vin har däremot fått en riktigt fin fatkaraktär med eleganta tanniner. Sådär som bara mästare får till.

Ulf Jansson