Om provningen
Jämförande provningar
Nämn orden ”vit bourgogne” till en vinvän och som med en Pavlovsk reflex tänker denne på toppvinerna i Côte de Beaune eller högklassig chablis. Och det är väl så vi lite till mans ser rangordningen i regionen. Fast då missar vi ett tredje område, Mâconnais, som förutom att göra mest vitt vin i hela Bourgogne även producerar viner av toppkvalitet i den allra sydligaste delen runt byarna Pouilly och Fuissé. Där går samma sorts mineraljord som i Chablis i dagen samtidigt som temperaturen är lite högre. Det blir lite som att korsa en chablis med en meursault.
Den här månaden släpps tre viner från Mâconnais på Systemet. Dels ett vin från regionens norra del, 2018 Mâcon Uchizy Les Maranges och dels 2018 Pouilly-Vinzellles Drouhin och 2018 Pouilly-Fuissé ”Vers Cras” från den sydligaste delen. De två förstnämnda är utmärkta viner medan det tredje, ”Vers Cras”, har en växel till. Här finns mineralitet, spänst och fokus på ett sätt som gör att man gärna öppnar en chablis och puligny-montrachet bara för att få jämföra.
Novembersläppet innehåller också flera utmärkta rieslingviner. Bäst företrätt är Tyskland där Weingut Wittmann i Rheinhessen svarar för tre av vinerna. Alla är vingårdsbetecknade och har samma årgång. Att ställa dem mot varandra är ett riktigt finlir. Om det känns för snävt kan du istället välja 2018 von Winnings Grosses Gewächs Ungeheuer från Pfalz och komplettera med 2019 Pichler-Krutzler Riesling från Kremstal i Österrike och - på en högre nivå - Alascevinet 2012 Riesling Cuvée Fedéric Émile signerad Trimbach i Alsace där också en mognadskaraktär spelar in.
Smakar en druvsort likadant var den än växer? Nej, det vet vi ju att den inte gör. Förutsättningarna är olika på olika växtplatser och det sätter sin prägel på vinerna. Vanligen är det frågan om nyanser och man kan förstå att vinerna är besläktade även om de är odlade i olika världsdelar. Men ibland kan det också bli rejäla skillnader. Klassiskt i sammanhanget är tempranillo odlad i Rioja och Ribera del Duero. Vinmakare som gör vin i båda distrikten, och på samma sätt, säger att det är så stor skillnad på vinerna att det är lätt att tro att det rör sig om olika druvsorter.
Testa gärna själv den här månaden när både 2016 Roda från Rioja och 2018 Dominio del Aguila Picaro Tinto från Ribera del Duero lanseras. I det förstnämnda vinet är det röda bär i tonerna och det är fint balanserat med lagom strama tanniner medan det andra är fylligare och har aromer av mörka bär, robusta tanniner och mer alkoholvärme. Provar man vinerna blint gissar man inte att det är samma druvsort.
Den som vill går sedan ytterligare ett steg och plockar in 2016 Gago från distriktet Toro. Här har tempranillo lättats upp med druvan albillo mayor men det hindrar inte att vinet ändå framstår som ännu robustare än Ribera del Duero-vinet.
Pinot noir hade länge rykte om sig att bara ge bra vin i Bourgogne. Odlades den annorstädes, som i Kalifornien till exempel, blev vinerna bara otypiskt sträva och klumpiga. Saken var helt enkelt den att man gjorde pinotvinerna enligt samma mall som man gjorde cabernet sauvignon som är en mycket robustare druvsort.
Idag hanterar man druvan annorlunda och det görs det utmärkta pinotviner i Kalifornien. Och inte bara där. Likadant är det i Australien, Nya Zeeland, Sydamerika och Sydafrika. Vinerna har ofta fin druvkaraktär men smakar inte som bourgogne. Och varför skulle de göra det? De kommer ju från helt andra växtplatser. Tre viner att jämföra den här månaden är 2019 Ten Minutes by Tractor fån Mornington Peninsula i Australien, 2018 Pyramid Valley Pinot Noir från Central Otago i Nya Zeeland och 2018 Au Bon Climat Pinot Noir från Santa Barbara i Kalifornien.
Ulf Jansson