riesling

Vilken är den bästa druvsorten för vitt vin? Frågar man vinkunniga brukar det stå mellan chardonnay och riesling. De som håller på riesling pekar på att druvan ger elegantare viner och har större register. Den ger utmärkta mousserande viner, högklassiga torra och rent ljuvliga söta viner. Dessutom är dess viner mycket lagringsdugliga. (Bildreferens: Jules Troncy i ”Ampélographie - Traité général de viticulture" (P. Viala & V. Vermorel), CC0, via Wikimedia Commons)

Historia

Riesling tros ha utvecklats ur vildvinet någon gång under medeltiden. Den nämns första gången i text 1435 i en källarräkning från Rüsselheim nära Main odens ut öde i Rhen, men antas ha odlats i tysktalande delar av Europa även innan dess.

Spridning

Det var också tyska emigranter som så småningom förde den ut över världen. Fast inte alltid med någon större framgång. Bara på några få ställen får man fram utmärkt riesling i Nya världen och främst då i Australien. Fortfarande odlas den bästa rieslingen i Tyskland och dess grannområden Alsace och Österrike. Riesling är inte kinkig när det gäller jordmån, vilket Alsaces varierade jordar visar. Däremot är det viktigt med god dränering. Och rätt klimat.

Doft och smak

Riesling är en relativt tidigt mognande druvsort som kommer bäst till sin rätt när den planteras i så svala områden att den just precis hinner mogna innan säsongen är över. Först då får druvan den långa hängtid den behöver för att utveckla alla sina kvaliteter. Knappt mogen riesling ger aromer av gröna äpplen, päron och lime samtidigt som syran är frisk med hög andel äppelsyra. I vin av mognare druvor, typ en spätlese och motsvarande, tillkommer toner av persika, honungsmelon och ibland mjuka blominslag. Ytterligare högre mognad kan ge drag som aprikoser, passionsfrukt och andra tropiska frukter. Samtidigt är syran bevarat tydlig men inte längre kärv då andelen äppelsyra i de mognare druvorna minskat i förhållande till vinsyran. Riesling är mottaglig för ädelröta och i de fallen kan vinerna få en fantastisk komplexitet. Riesling ger också uttryck för sin växtplats. Mjuka mineral-, nöt- och mandeltoner i Rheingau, blommor i Rheinhessen, vinbärsblad i vissa delar av Mosel, rökiga mineraltoner i några av Alsaces grand crulägen och i delar av Australien talar man om lime. Och odlas riesling på kalkrik mark kan vinet bli förvillande likt en chablis med citronskal, gula frukter och kritiga mineraltoner. Däremot vinner riesling inte på eklagring. I de fall det förekommer ligger vinet i stora och väl inkörda fat som inte tillför några ekaromer. I stället handlar det om att ge vinet en långsam oxidation som rundar av och ger en ökad komplexitet. Svalodlade rieslingviner är lagringsdugliga.

Övrigt

Redan instegsviner kan sparas ett par tre år för att utveckla aromer och runda av syran. De riktig högklassiga vinerna bevarar spänst och vitalitet i många decennier och får med tiden en nötig komplexitet som kännarna kallar ¬ rne. Petroleum kallas en lite fet eller oljig ton som förknippas med riesling. Tonen utvecklas med mognad och kan hittas i många rieslingviner. Den utvecklas fort i varmvuxna viner, långsammare i svalvuxna och nästan inte alls i botrytisvinerna. Tonen härrör från fenoler i druvans skal, varför viner som vini¬ erats med skalkontakt ofta utvecklar petroleumkaraktär. Petroleumdoften kan upplevas som klumpig och i ¬ nare rieslingviner förekommer den mest som ett inslag bland många andra i en nyansrik arombild.