Vin på burk: En trendig klimatkompis

Skrivet av: Anders Melldén

Kan du tänka dig ett glas av ditt favoritvin upphällt ur burk? Om inte kanske det är dags att tänka om, för nu erövrar burkvinet världen.

Portland i Oregon, ­våren 2019. Inne i ­deli­restaurangen vill vi ha varsitt glas rosé till ­pizzan. På hyllan, en bubblig rosé på burk. Väl i glasen är vinet torrt, friskt och läskande, och tillsammans med den snyggt designade ­burken känns det helt rätt. Konstigt nog. För visst finns det en hyfsat hög tröskel att kliva över innan det känns okej att dricka vin ur aluminiumburk, eller?

På den amerikanska marknaden har burkvin varit en realitet i flera år. Den tyske vinmakaren Johannes Leitz, som har alkoholfritt burkvin i Sverige, ­berättar att han säljer mycket rieslingvin i burk, framför allt i Kalifornien, och att det uppskattas både på festivaler och på picknick. På en plats där årliga skogsbränder blivit regel snarare än undantag görs allt för att minska risken för glasskärvor som med solens hjälp kan sätta fyr på marken.

Men det finns fler miljömässiga skäl till varför burken spås vara framtidens vinförpackning och redan nu syns i stora delar av den vinälskande världen. En tom glasflaska som ska rymma ­750 gram vin kan väga allt mellan 400 och 1 200 gram. Det blir ganska tungt allt som allt, samtidigt som flaskans form gör att den tar plats. Dessutom är den svår att återvinna helt.

Klimatsmart förpackning

För lagring anses glasflaskan fort­farande bäst, men de flesta som köper vin konsumerar det inom ett par dagar efter inköpet. Att vinet då ska transporteras över jordklotet och säljas i en sådan förpackning blir allt svårare att motivera. Och när EU:s klimatmål nu ska uppnås efterfrågar Systembolaget allt fler viner förpackade i alternativ till glasflaskan.

– Flaskor av glas gör väldigt stort klimat­avtryck. Min lång­siktiga plan som kategorichef för rött vin är att till exempel små glas­flaskor, som ­halv­flaskor, successivt ­fasas ut till förmån för klimatsmartare ­förpackningar, säger Gad Pettersson på Systembolaget.

Under sommaren har därför fler burkviner lanserats som komplement till dem som redan finns. Och fler kommer.

– Vi har bara kommit i gång, men de som lanserats hittills har tagits emot väl, menar han.

De flesta burkvinerna i System­bolagets fasta sortiment kommer från stora appellationer och stora ­producenter. Men också till ­exempel en ­chablis från Passy le Clou. Och importören Swedish Brand har till beställnings­sortimentet tagit in ­vin­serien Kiss of Wine som bland ­annat burkar nebbiolo från en ­familjeägd vingård i Piemonte.

Kvalitet på burk

Svenskar är generellt öppna för ­sådana här alternativ – cirka 60 ­procent av ­vinförsäljningen är ­redan nu i bag-in-box. Det finns dock en skillnad mellan burk och box. Medan man som ­konsument ”tjänar” på att köpa en ­bag-in-box blir burken än så länge dyr i jämförelse. Mellan 40 och 70 kronor för 25 ­centiliter vin är ­ganska mycket, så förmodligen är det inte bag-in-box-­publiken som ­kommer att välja ­burken, något grundarna av Djuce har förstått.

Företaget drivs av bland annat ­entre­prenören Philip Marthinsen och vinimportören Pontus Lindqvist och företagets ambitionsnivå är hög.

– Visst finns det en marknad för ­billigt vin i burk eftersom förpackningen är efterfrågad. Men för att lyckas i långa loppet satsar vi på kvalitet. Drömmen är att se våra burkar på en stjärnkrog, säger Philip Martinsen.

Marknaden är inte bara ­Sverige, utan hela världen, och Djuce vill ­enbart arbeta med små ­vin­prod­ucenter som de har koll på.

– Vi känner ett ansvar mot våra ­kunder, men också mot vinmakarna. Vi vill kunna sätta deras namn på ­burkarna och de har i vissa fall behövt övertalas. Vi köper vinet i bulk och fraktar det till burkningen, något producenterna är ovana vid. Men jag är säker på att om ett par år kommer detta inte vara ett dugg konstigt, säger Pontus Lindqvist.

Lågsulfitvin

Just nu kommer vinerna från produ­center i Österrike, Frankrike och Tyskland. Burkningen sker i Spanien. Det är inte helt enkelt eftersom den helt täta förpackningen kan ge upphov till oönskade aromer i vinet på grund av reduktion. Därför får exempelvis sulfithalten i vinet inte vara lika hög som i bag-in-box eller en flaska med naturkork. Ett faktum som även bör attrahera naturvinsälskaren.

Det svenska företaget Canman har ­under flera år hjälpt skandinaviska småbryggerier att tappa öl i burk och företaget har också intresserat sig för vinbranschen. Så framöver kommer alltmer burkvin för den svenska marknaden kunna tappas här med hjälp av deras mobila anläggningar.

– De första lanseringarna har redan kommit och det känns roligt att vara en del av utvecklingen, säger Tor Troeng som är en av grundarna av Canman.

Ölet har öppnat dörrar

Av de klimatsmarta vinförpackningarna är burken inte den mest miljö­vänliga, ändå ser många den som mest intressant. Burken kan designas snyggt och har hög trovärdighet även bland en mer vinintresserad publik, något ölmarknaden har banat väg för. För tio år sedan var burköl förknippat med billig fylla, numera snarare med humle­aromatiska hantverksbrygder från hela världen. Att burkvinet kan gå samma väg känns därför mer troligt än att ­tetran gör det.

– Det är olika konstnärer som ­designar våra burkar. Formspråket är viktigt, det kommer vi att fortsätta utforska, ­säger Philip Marthinsen på Djuce.

Vilken kritik och vilka fördomar har ni mött i ert arbete med att lansera burkvin?

– Dels att vinet skulle ta smak av burken, vilket flera blindtester vi och andra gjort helt visar att det inte gör. Dels att aluminiumburkar inte är så miljövänliga att tillverka, vilket delvis stämmer. De är dyra att framställa, men billiga och effektiva att återvinna, vilket görs i betydligt större utsträckning än glas. Det är det, tillsammans med deras vikt och form, som gör att ­­kol­dioxid­utsläppen minskar med

79 procent på förpackningsnivå jämfört med en glasflaska, säger Pontus Lindqvist.

– Visst finns det alternativ som är ännu mer effektiva, men burken bidrar till att minska klimatavtrycket rejält. Jag ser det som ett avstamp för fler ­initiativ, tillägger Philip Marthinsen.

Framtiden för burkvinet ser ljus ut internationellt, med en ökning på minst 13 procent per år enligt ”Global Canned Wines Market Report 2021”. Här i Sverige är det en relativt ny och därför svårmätbar produkt, om än het och omtalad. I Systembolagsbutikerna känns möjligen placeringen som dess största fiende, just nu hittar vi nämligen burkarna bland halvflaskor och andra småformat. Men köper vi verkligen en burk vin av samma anledning som vi köper en halvflaska? Bättre vore kanske att låta dem stå bredvid sina 75-centiliterskollegor under respektive land.

Vi ser redan att burkvinet kan vara en kvalitetsprodukt som riktar sig till en miljömedveten, relativt vinintresserad konsument – det är det som är dess verkliga styrka, inte att burken rymmer en mindre mängd vin. Med rätt hyllplats kan därför valet komma mer naturligt, och det behöver nog även Systembolaget ta fasta på för ett verkligt genomslag. Allt annat vore ganska pantat. 

Foto: bohman + sjöstrand

Plus med vin i burk
• Aluminium är ett väldigt lätt material.

• Burken är behändig och relativt tålig.

• Vinet i burken kräver mindre tillsatta sulfiter än de flesta andra förpackningar.

• Aluminiumburken är enkel att återvinna.

• Burkens klimatavtryck är nästan fem gånger lägre än en standardglasflaska (uträknat på en 0,5-litersburk och en 0,75-litersflaska).


Minus med vin i burk

• Aluminiumtillverkning är energikrävande.

• Jämförpriset per liter blir generellt sett högt.

• Burken är helt tät och udda aromer från naturliga och tillsatta sulfiter kan uppstå på grund av den reduktiva miljön. För längre lagring ­rekommenderas därför – än så länge – glasflaskan.


Klimatsmartaste förpackningarna*

Bag-in-box, pouch bag (bag-in-box utan box), och tetra är de mest klimatsmarta förpackningarna för vin. Därefter kommer burk och en bit därefter petflaska. Värsta miljöboven är engångs­glasflaskor, särskilt de för mousserande viner som behöver vara starka för att klara trycket och därför har ett tjockare glas.

*Enligt en rapport gjord på uppdrag av de tre nordiska alkoholmonopolen.