Veritas: När systemet kraschar

I Sverige har det statsägda System­bolaget ­monopol på försäljning av alkohol. Dryckerna köps in och fördelas i landets butiker under ­ledning av en inköpsdirektör.

Alla importörer kan lista sina viner i beställningssortimentet enligt idén om alla varors rätt till likabehandling. Bra så. Tyvärr har upp­lägget visat sig vara en gräddfil för spelare som är väl ­insatta i reglerna. Att monopolet används av stora aktörer med närapå cynisk precision är inget det talas om. Frågan är jobbig. Och den skapar oreda i den välpolerade, men krackelerande, Systembolagsfasaden.

Det finns många exempel på kommersiella ­viner som tryckts in i butikerna via beställningssortimentet. Ekvationen är enkel: beställningsvinet får poäng efter hur många flaskor som säljs, och en hög rankning kvalificerar vinet till butik.

Är priset lågt i jämförelse med samma grupp befintliga viner i butik öppnas möjligheten för vinet att avancera. I det läget drar ­importören i gång en stor reklamkampanj. Konsumenterna plockar sedan upp och betalar vinet i butiken. Om antalet beställningar till en och samma ­butik är många kan vinet kvalificera sig för en plats på hyllan. Fortsättningen är given. Försäljningen ­rullar på så länge vinet är populärt – vilket det ­fortsätter vara om kändisen bakom vinet är en bra person, priset är lågt eller smaken är kryddig och fruktigt söt. Gissningsvis tar det inte lång tid innan närliggande butiker gör detsamma.

Studera till exempel utbudet av röd Châteauneuf-du-Pape mellan 229 till 399 kr. Här finns bekanta trotjänare och en nykomling. Det är ingen större skillnad på vare sig flaskorna ­eller etiketterna. Det visuella ­andas tradition, hantverk och autenticitet. Tyvärr stämmer det inte.

Zooma in på vinet med det låga priset. Läs vem tillverkaren är. Är namnet på tillverk­aren ett svenskt företag är det ett varumärkesvin (även andra exempel finns). Fundera över hur det ­kommer sig att övriga viner kostar ­betydligt mer, och varför du behövde göra ett smärre ­detektivarbete för att hitta rätt information.

Att vinet med det lägre priset är ett ­varu­märkesvin är inte fel. Det innebär inte att smaken är dålig. Det som gnager är avsaknaden av det självklara: korrekt information. Som vad det är jag köper och betalar för.

När priser pressas händer något. Ordningar och traditioner bryts ner. Lyckligtvis är vin­världen fortfarande överrepresenterad av vinodlare som är familjeföretagare och jordnära entusiaster. Men på lång sikt kan man inte bortse från att pris har betydelse.

Systembolaget bidrar till en utveckling som ­leder till att sortimentet urvattnas. Om ­monopolet kan försvaras med de nya premisserna är tveksamt. Det är inte heller smickrande att varumärkesviner saluförs när plats och ­pro­v­eniens betyder allt i vinvärlden. Lägg till att ­försäljningen sker med traditionella förespeglingar. Det senare är det kanske mest graverande.

Det räcker inte att forcera fram tillfälliga ­vinnyheter som ett slags mörkande av den ­utarmning som pågår. Systembolaget måste ta fullt ansvar för utbudet.

Jag kan inte låta bli att fundera över hur det skulle vara att handla billigt varumärkesvin i livsmedelsbutiken. Eller att bygga en ­relation med en lokal vinbutik. Vinvärlden är fort­farande stor – och dörren öppen.

Elke Jung är vinskribent och munskänk, utnämnd till Årets vinprofil av Munskänkarna 2018. Aktiv på elkejung.se.