Veritas: Leka blindbock

Det handlar om att ge företräde till den högra hjärnhalvan, som står för rumslighet och intuition, framför den vänstra som representerar analytiskt ­tänkande, logik och språk. Detta genom övningar som att teckna av en figur upp och ned, eller att iaktta den ”­negativa rymden”, det tomma utrymme som omger ett objekt.

Vid blindprovning av vin försöker vi ha en snarlik utgångspunkt. Men trots att vin­provning stimulerar flera delar av hjärnan så får nog den vänstra sidan slutordet när vinet ska ­kategoriseras och verbaliseras. Till samma sfär hör ­strävan efter den objektivitet som ofta är blindprovningens mål. Jonathan Cohen, ­professor i filosofi vid University of ­California, San Diego, menar att blindprovningen faller på sina egna premisser. För även om vi ­eliminerar den yttre informationen kring vinet så är våra sinnesupplevelser aldrig neutrala. Så fort vi identifierar en druva, exempelvis, så ­värderar vi automatiskt vinet därefter. Kontext och ­provningsordning påverkar också.

Till de mest extrema exemplen på blindprovningsekvilibrism hör examinationen för att ­erhålla titeln Master of Wine. Det är en ­prövning som kräver en aktningsvärd förmåga att sniffa och smaka sig fram till ursprung och druvor. Men även utanför formella tävlings­sammanhang förvandlas aktiviteten lätt till en rättgissningslek. Kanske täcker vi över flaskorna för att roa oss med vänner, eller besöker en ­vinmakare som vill ha vår ärliga åsikt. Vi har alla stött på dem: besserwissrar som riktar in sig på tillverkningsmetoder, självutnämnda årgångsspecialister som försöker greppa lagringsdugligheten innan de hunnit sticka näsan i glaset. Att göra en felaktig bedömning är för dessa vinprovare lika intimt sårande som för en konstnär att få sitt verk kritiserat. Trots att det även i felgissningen finns ett värde: det innebär att vinet har lyckats överraska, ta oss bortom det välkända.

Dagens dynamiska ­vinvärld, med nya och ­nygamla vinregioner, ­experimentella ­stilar och sällsynta ­druv­sorter, sätter blind­provningens grundvalar på prov. När en pinot noir från ­Oregon kan misstas för en burgundisk dito av världens främsta vinkännare, och när nya ­vinmakaruttryck tänjer på ­gränserna, utmanas både ­inarbetade klassificeringar och ­lättsårade egon. Det har blivit allt svårare, och kanske allt ­mindre ­relevant, att gissa rätt, och allt ­viktigare att ha ett öppet sinne. Att – metaforiskt ­sett – vända ­objektet, ­vinet, upp och ned och iaktta den ­negativa rymden omkring det.

I stället skulle blindprovning, om vi så ville, kunna bli en övning i närvaro och reflektion. Om de delar av vår hjärna som inte räds ­osäker­het och tvivel får träda fram – vilka associa­tioner, känslor och minnen väcker dofterna och ­smakerna, och vart transporterar de oss? Vad är det vi upplever, bortom det vi tror oss uppleva?

Sara Emilia Nässén är vinskribent och provningsledare med en masterexamen i vin och kommunikation från Slow Food-­universitetet i Piemonte. Du hittar henne även på Instagram: @saraemiliami