Veritas: Jordbruket viktigare än någonsin

Kan vi ens ta kommandot över naturen och odla de druvsorter vi vill, där vi vill? Det börjar redan bli för varmt för merlot i Bordeaux. I Champagne har man tillåtit hybriddruvsorten voltis, i södra Tyskland skruvar man fram allt fler balanserade viner av de traditionella Bordeauxdruvorna. Och i många delar av södra Europa ser man över sin druvskatt och återplanterar gamla, lokala sorter som är vana vid klimatets humörsvängningar.

Det har blivit tydligt att vinodling är jordbruk. Utan druvor av tillräcklig mängd och kvalitet – inget vin.

Under tio års tid har jag arbetat under skörden i Frankrike. Senast var det första gången som den omnämndes som både komplicerad och katastrofal i allt från regioner som Limoux och Gaillac till Loire och Jura.

Det började redan i våras med fläckvis frost, följt av ihållande regn under blomningen. En kall sommar där regnet ständigt hälsade på och mjöldagg fick fäste. Lägg till hagel och hetta på sina håll och sömnbrist blev vardag för många odlare.

När jag kom till Mélanie Kröber i Gaillac den 1 september var skörd inte att tänka på. Medan värmeböljan drog in över Sverige hängde molnen tunga och termometern orkade knappt upp till tjugo grader. De lokala druvsorterna ondenc och loin de l’oeil liknade gröna ärtor med en potentiell alkoholhalt på nio procent. Appellationen gjorde ett exceptionellt undantag och tillät chaptalisering.

Men för Mélanie Kröber var det ingen lösning att skörda omoget och pumpa upp alkoholen. Hon tog risken att vänta, risken att delar av skörden skulle ruttna bort. Hon vill ha ett balanserat vin med alla delar på plats på naturlig väg. Men om naturen har andra planer?

Att odla vin i klimatförändringarnas tid är att vara en skicklig jordbrukare. Du måste se över din beskärning för att få en tidigare eller senare knoppning, låta undervegetationen växa, plantera träd runtomkring och kanske strunta i grön skörd. Samtidigt måste du få en tillräcklig skörd för att kunna överleva. Det är oroväckande, men fullt förståeligt, att vinodlare funderar över sina metoder. Decanter rapporterade häromåret att sex procent av de franska ekologiska vinodlarna funderar på att återgå till konventionellt jordbruk inom fem år. Orsaken? För liten skörd. För liten inkomst.

Men allt är inte nattsvart. Fler och fler inser att vin är monokultur och att man måste jobba på helheten för att lindra effekterna av extremväder och sjukdomstryck. Regenerativ odling och agroforestry är det nya ekologiska.

Jag vet att ordet ”naturvin” fortfarande får vissa att rynka på näsan, men om vi bortser från smaken är attityden hos dessa producenter den rätta vägen framåt. De lägger fokus på livet i vingården för att få in frisk frukt som kräver minsta möjliga manipulation i vineriet.

Klyschan ”vinet görs i vingården” är mer aktuell än någonsin.

Lena Särnholm är journalist, sommelier, naturvinsälskare – och munskänk. Du hittar henne även på Instagram @sarnholmlena.