Ge druvan du älskar att hata en andra chans

Vi munkskänkar vet förstås att vindistriktet ­Chablis endast tillåter chardonnay för sina vita viner. Vilket gör det hela roligt.

Historien får en extra dimension av att ­chardonnay är en druva som är synnerligen känslig för sin växtplats och påverkbar genom arbetet i vinkällaren. En stram ståltankslagrad chablis befinner sig uttrycksmässigt långt från en skalmacererad chardonnay från södra ­Beaujolais, trots den relativa geografiska ­­­n­är­heten. Det senare exemplet provade jag i höstas på naturvinsfestivalen Avskalat i Stockholm. Kan konstatera att jag inte ens hade lyckats pricka rätt druva om det hade varit en blind­provning.

Eller jämför ett varmodlat vin från Nya ­världen med ett svalodlat vin på samma druva från gamla världen. Min poäng är att det är ­tämligen poänglöst att påstå att en viss druva är god eller avskyvärd. Det är helt enkelt för många parametrar i spel.

Likväl fick jag för inte så länge sen faktiskt höra från en bekant: ”Jag gillar inte chardonnay.” Mina invändningar föll platt till marken. Hen var säker på sin sak.

Trender i vinvärlden och populärkulturen spelar även en roll för hur vi favoriserar eller förkastar druvor. Minns du filmen Sideways från 2004 där skådespelaren Paul Giamattis rollfigur indignerat hotar att lämna en restaurang om ­någon i sällskapet skulle få för sig att beställa ­merlot? Scenen blev snabbt en meme och lär ha påverkat försäljningen av merlotviner negativt i USA.

Och druvsnobbism dyker upp i alla ­möjliga sammanhang. Mellan skål och vägg har jag fått höra representanter för det man skulle kunna kalla vinetablissemanget göra hätska utfall mot vissa druvor eller till och med vin­regioner. ­Druvor som pinotage, zinfandel, ­gewürztraminer, viss sauvignon blanc eller hela vinstilar som prosecco och amarone har ­hamnat i korselden.

Själv ställer jag mig gärna på de mobbade druvornas sida. Visst, jag är inte så förtjust i ­exempelvis pinotage från Sydafrika som alltför ofta är överextraherad och har en ton av bränd bakelit i doft- och smakpaletten. Men, och det är viktigt, det finns ju alltid undantag. Spana in ­producenten David & Nadias transparenta, ­eleganta och rödbäriga pinotage nästa gång den ­dyker upp i Systembolagets tillfälliga sortiment.

Just nu är jag för övrigt mycket förtjust i ­österrikisk sauvignon blanc som kombinerar en stram mineralitet med en varmare frukt. Lite som att Sancerre möter Marlborough. Jag går också i gång på gewürztraminer från Sydtyrolen där den blommiga parfymen balanseras med en friskare alpin syra. Kika till exempel närmare på producenterna Pranzegg och Grawü om du får möjlighet.

Vinvärlden är i ständig förändring och det är meningslöst att låsa sig i en position. Så, fram för mer druvmångfald och ett öppet sinne vid provningar. Har du någon druva du älskar att hata? Ge den en andra chans. 

Richard Sigray är munskänk och vinskribent. Du hittar honom även på Instagram @vinparaden.

Foto: Jakub Kapusnak