Tiden talar för Alto Piemonte
Det går fortfarande att göra fynd i Piemonte. Det menar Per Hallerstig som besökt Alto Piemonte där vinerna generellt är mer lättillgängliga och mineraliska än sina ryktbara kusiner från Barolo och Barbaresco.
I samma takt som vinkonsumenternas begär efter viner från södra Piemontes ryktbara Langhe-område med berömda vindistrikt som Barolo och Barbaresco rusar priserna mot allt högre höjder. Men var lugn, det går fortfarande att göra fynd i Piemonte. Då handlar det om den övre eller norra delen som kallas Alto Piemonte. Området ligger mindre än en timme väster om Milano och består av flera mindre distrikt som Gattinara, Ghemme, Lessona och Boca. Alla med den gemensamma nämnaren att man befinner sig vid alpernas södra fot. I bakgrunden finns bergsmassivet Monte Rosa, Europas näst högsta berg, som både skyddar mot kalla nordliga vindar och bidrar med en svalkande bris från alperna och ett solexponerat läge. Det skapar ett unikt mikroklimat för vinodling. Precis som i Langhe är det Nebbiolo som dominerar. Lokala druvor som vespolina, croatina och uva rara spelar samtidigt andra fiolen på ett elegant sätt och kompletterar ”kungen” nebbiolo.
Alto Piemonte har en stolt och lång vinhistoria som kulminerade under 1800-talet. Då var produktionen betydligt större och vinerna spelade i samma division som viner från Bordeaux och Bourgogne. Området håller fortfarande på att resa sig efter en tuff tid när många odlingar övergavs. Från att i slutet av 1800-talet ha omfattat över 40 000 hektar med vingårdar minskade arealen kraftigt under 1900-talet till följd av vinlusens härjningar kring sekelskiftet, hagelstormar, världskrig och en växande industri som lockade investerare och fick folk att överge sina vinodlingar och flytta in till Turin och Milano där de nya jobben fanns. Som lägst återstod 600 hektar med vinodlingar och än idag är arealen bara drygt 1 000 hektar, så det finns potential att växa i takt med att marknaden återupptäcker området.
Vinerna är generellt mer lättillgängliga och mineraliska än sina ryktbara kusiner från Barolo och Barbaresco. Det är den vulkaniska berggrunden som bidrar med mineralitet och tack vare berggrundens låga pH får vinerna en fin syra på köpet. Faktum är att det är den enda platsen i världen där nebbiolo odlas på vulkanisk berggrund. I kombination med behagliga tanniner och skön bärighet är det snarare komplexitet och elegans än kraft och tyngd som präglar vinerna i Alto Piemonte.
Gattinaras bjässe Travaglini
I centrum av Alto Piemonte ligger Gattinara som fick sin DOC-klassificering redan 1967, och 1990 blev det ett av Italiens första vinområden att erhålla den högsta klassificeringen DOCG (Denominazione di Origine Controllata e Garantita). Klassningen innebär att man måste ha minst 90% nebbiolo kompletterat med vespolina och uva rara. För att få beteckningen DOCG ska vinerna dessutom lagras minst 36 månader, varav 24 månader på ekfat.
Familjen Travaglini är störst i Gattinara och förfogar över hälften av de 110 hektar vingårdar som ingår i Gattinara. Vid vårt besök blev vi guidade av Alessia Travaglini som är exportchef och hör till den femte generationen. Hon och hennes syster Carolina är nu på väg att ta över företaget.
– Vår ambition är att ständigt utveckla och förbättra vinproduktionen samtidigt som vi värnar traditionerna och miljön, säger Alessia. Detaljerna är viktiga för oss. Vi strävar efter att hitta de bästa faten, få rätt rostning av faten, skörda vid bästa tidpunkt, anpassa vingårdarna till moderna produktionsmetoder etc. Allt för att få så bra viner som möjligt.
Klimatförändringarna med mer värme och torka är märkbara här precis som i de flesta vinområden. Den lite högre nederbörden och lite kyligare läget jämfört med övriga Piemonte skapar samtidigt perfekta förutsättningar för Nebbiolo som naturligtvis är i fokus och flertalet av Travaglinis viner baseras på 100% nebbiolo.
– Södra Piemonte möter tyvärr allt större problem, medan vi har allt bättre förutsättningar för att producera nebbioloviner, säger Alessia.
Gattinara består av fyra vackra kullar. Området är geologiskt unikt med stora variationer. Man ser med blotta ögat hur berggrunden varierar och dessutom har en unik förmåga att kunna hålla vatten vilket gör att man klarar sig bra även när det är extrem torka som i år.
– Vi har en mycket speciell berggrund som ger den mineralitet som är typisk för området, säger Alessia. Här finns porfyr, granit och järn samtidigt som jorden varierar med små mellanrum.
Travaglini utvecklar kontinuerligt sina vingårdar, både arealmässigt med nyodling och tekniskt. Travaglini har förvärvat skogsklädda områden som ligger inom det klassificerade och godkända området och väntar på rätt tillfälle att omvandlas till vinodling. Omfattande terrassering gör vingårdarna både lättare att bruka och ger mer sol.
Flaskan äger sin egen unika historia. Alessias morfar, Giancarlo, kom 1958 på den geniala idén att utveckla en flaska med inbyggd "decanter". Flaskan sitter som gjuten i handen och tar effektivt hand om fällningen utan att den hamnar i glaset. Flaskan har blivit något av en symbol för Travaglini.
Vinerna är förhållandevis lätta och friska med en härlig mineralprägel och fin syra. Det är genomgående mycket lagringsdugliga viner, vilket bevisas av familjen Travaglinis eget ”bibliotek” av äldre årgångar.
Tyvärr, för vår del, var alla viner slutsålda vid vårt besök. Det visar på en stor och växande efterfrågan.
Conternos entré i Gattinara
När Roberto Conterno valde att investera i Gattinara och 2018 köpte vinproducenten Nervi av norske entreprenören Erling Astrup höjde alla i området på ögonbrynen. Barolos kultproducent Giacomo Conterno väljer att satsa i Gattinara! Ett tydligt tecken på att det är här framtiden finns för nebbiolo. Conterno valde att gå ”all-in”. Han byggde ett helt nytt vineri och lyfte hela produktionen (och även priserna) till nya nivåer. Nervi producerar i huvudsak fyra röda viner som alla är otroligt eleganta. Vid vårt besök fanns bara fatprover till hands, men de visar att satsningen gett resultat med mycket eleganta och balanserade viner. Efterfrågan är stor och även Nervi hade sålt slut på alla sina buteljerade viner.
Slutsatsen är tydlig: framtiden hör till Gattinara!
Boca är distriktet som reste sig ur askan
Det minsta vindistriktet i Alto Piemonte är Boca som idag består av ca 50 hektar på närmare 500 meters höjd alldeles nedanför alperna. Schweizaren Christoph Künzli fick i slutet av 90-talet höra talas om den dolda juvelen och föll direkt för området som bestod av bara ca 10 hektar. Han valde att kliva av sitt arbete som vinhandlare och satsa fullt ut på att producera vin. År 1998 köpte han Le Piane och idag har han 8 hektar, varav 6 hektar är nyodlingar.
– Jag, tillsammans med enologen Alexander Trolf, såg potentialen i Boca, säger Christoph. När vi kom hit återstod bara spillror av det forna blomstrande vindistriktet. Vingårdarna var på väg att helt överges och växa igen. Men vi lade ett pussel och återplanterade de bästa vingårdarna för att få en helhet.
Christoph menar att det är Boca som faktiskt ligger till grund för Langhes internationellt kända nebbioloviner. Det enade Italiens första premiärminister, Cavour, tog med sig plantor av nebbiolo från Boca tillsammans med en enolog till Barolo där han införde nebbiolo. Resten är, som man säger, historia.
Den vulkaniska berggrunden skapar tillsammans med exponeringen mot söder och mikroklimatet med stora temperaturskillnader perfekta förutsättningar för druvorna att mogna i Boca. Strävan är att bedriva en odling i nära balans med naturen. Christoph menar att vinet skapas i vingården där inriktningen är en låg, men högklassig avkastning av friska druvor. Christoph pekar också på att vingårdarna omges av skogsdungar med brynmiljöer som skapar en mångfald av flora och fauna. Han jämför gärna med de monokulturer av vin som präglar södra Piemonte.
– Ekologin är viktig och vi följer regelbundet upp hur den biologiska mångfalden utvecklas med hjälp av biologer och entomologer, säger Christoph. En välmående vingård är grunden för bra viner.
Distriktet har en rik druvskatt. Förutom nebbiolo förfogar Le Piane även över druvor som vespolina, croatina och uva rara men också smärre vingårdar med okända eller bortglömda druvor som durasa, slarina, malvasia di Boca, dolcetto di Boca och neretto. Vespolina är en släkting till nebbiolo som tillför kryddor, honung och mjukhet till vinet. Tyvärr drabbas druvan lätt av sjukdomar och ger en mycket låg avkastning.
En del vinstockar i de ursprungliga odlingarna är upp mot 100 år gamla. Förutom att bevara äldre druvsorter tar Christian också tillvara den urgamla uppbindningen av vinstockarna som kallas Maggiorina. Den består av tre vinplantor som med fyra grenar formar en urna och är helt unik för Boca. Uppbindningen är som gjord för att skörda manuellt och fånga upp solljuset.
Utöver Travaglini, Nervi och Le Piane besökte vi även Mazzoni och Sebastiani i Ghemme, Pietro Cassina i Lessona samt Anzovino i Gattinara.