Partners in wine

Chemin des Vignes är en minst sagt välsorterad vinbutik kombinerat med vinbar, centralt belägen nära EU-parlamentet i stadsdelen Ixelles i Bryssel. För den som rest hit med enbart handbagage är det en mental utmaning att botanisera bland flaskorna. Lyckligtvis finns även bra vin på glas. När Gun och Urpo Merila dyker upp får vi vägledning av ägaren, Silvie, och förses med frisk albariño – från producenten Leiras i Rias Baixas respektive ekad chardonnay, Rully Les Plantenays från Domaine Mia i Bourgogne.

I botten är båda spansklärare, vilket är förklaringen till att paret har en fäbless för just spanska viner. I dag är det Gun som tar albariño, men hennes och Urpos smak är så pass lik att det egentligen inte spelar någon roll vem som tar vilket glas. Urpos val utgör dock upptakten till en berättelse om när de för några år sedan tog en omväg via Rully för att ta reda på hur kommunens namn uttalas. Historien sammanfattar deras två gemensamma intressen väl.

– Tyvärr blev vi inte så mycket klokare, för även där uttalade vissa namnet med j-ljud och andra med l-ljud, avslöjar Urpo.

 De möttes i slutet av 1970-talet på institutionen för romanska språk i Uppsala. Urpo var Guns lärare och de blev goda vänner. Framåt mitten av 1980-talet blev de ett par.

Redan under gymnasietiden hade Urpo fattat tycke för vin i samband med en resa till Spanien. Intresset fortsatte han att odla med hjälp av bättre bourgogne och bordeaux på sitt studentrum. När Gun kom in i bilden var det inte svårt att få med sig henne på vidare upptäcktsresor i den oändliga vinvärlden, trots att hon härstammade från en nykteristfamilj.

– Redan på 1980-talet brukade Gun testa mig blint, berättar Urpo. Franska och spanska viner var lätta att känna igen, inte minst eftersom vinutbudet i Sverige var mycket mindre då och det fanns inga modernister i Rioja till exempel. När det var något jag inte kände igen var det alltid portugisiskt.

Medlemmar i Munskänkarna blev de först några år efter flytten till Bryssel 1995 som gjordes i samband med att de började jobba som översättare inom EU-administrationen. De hoppade direkt på 1-betygskursen som på den tiden leddes av Britt Karlsson, känd från BK Wine och bosatt i Paris. Sedan dess har de sporrat varandra att fördjupa sina gemensamma kunskaper. Detta genom att utbilda sig, göra vinresor på egen hand och med BK Wine, ordna provningar och sedermera delta i styrelsearbetet och driva utbildningen inom Brysselsektionen. Allra mest uppskattar de att undervisa – att hålla i provningar och kurser – eftersom de då får chansen att använda den pedagogik de har naturligt via yrket.

– Brysselsektionen består av omkring 120 medlemmar, främst EU-tjänstemän som är vana vid att plugga. För många ser det bra ut att kunna lite om vin i sina yrkesliv, därför kommer de ofta in i föreningen via 1-betygskursen. De flesta av våra sektionsmedlemmar har gått denna kurs, vilket är ganska speciellt för sektionen.

Eftersom de flesta är yrkesverksamma är medelåldern lägre jämfört med föreningens snitt. Men rotationen är förmodligen större, eftersom en del bara arbetar här under några år, förklarar Gun.

I det Merilska hemmet är det Urpo som väljer dryck till maten och sköter vininköpen, mest för att han har mer tid som pensionär. Deras smak är, som sagt, om inte identisk, så åtminstone snarlik. Möjligen föredrar Gun viner med hög syra och beskriver Urpo som ”mer tolerant för lågsyraviner”.

Som bosatta i ett land utan alkoholmonopol finns så klart en mängd vinbutiker att vända sig till för inköp. Men det är inte nödvändigtvis en fördel när önskemålen är väldigt specifika – som vid Munskänkarnas praktiska 2-betygsprov. Många gånger krävs då utflykter till flera olika butiker i Bryssel med omnejd eller resor till Sverige för att skaffa provvinerna.

– Oftast utgår vi från de förutsättningar vi har här, till exempel genom att göra provningar i samarbete med belgiska importörer. Vi kan ha italiensk provning hos den firma som är bäst på Italien eller grekiskt tema hos den som tar in viner därifrån. Vi har även ett par entusiaster i sektionen som regelbundet åker till Champagne och gör inköp till provningar, berättar Gun.

Till Champagne tar det ungefär tre timmar med bil. Men källor att ösa ur finns på betydligt närmare håll, eftersom det även produceras vin i Belgien. Huvudsakligen är det mousserande, med chardonnay som främsta druva, och precis som i Sverige är kvaliteten på väg upp i takt med att klimatet förändras.

– Vi har lite dåligt samvete för att vi inte besökt några vingårdar i Belgien än. Det är nog dags att ändra på det snart, konstaterar Urpo.

Foto: Sander de Wilde