Möt producenten: Domaine Rabiega

När frågan från de nya, svenska ägarna kom – mitt i coronasommaren 2020 – var den oemotståndlig:

– Det var omöjligt att inte ta chansen att återkomma till Domaine Rabiega, berättar Lars Torstensson. 

Tidpunkten var något akut i slutet av juli bara ett par veckor innan skörd, och gården var delvis nedgången, ostädad och smutsig så städning och rengöring blev det primära till en början.

– Vi fick skicka ut folk att plocka skräp i vingårdarna, parallellt med att vi rekryterade ett team. Skörden stod för dörren och druvorna måste bärgas.

Framgångssagans början

Men låt oss backa tillbaka till historiens början, 1986, då Domaine Rabiega köptes av svenska vinimportören Vin & Sprit med avsikten att fördjupa kunskaperna om vinframställning hos de anställda. Lars Torstenson, i grunden journalist, arbetade för Vin & Sprit som varuredaktör och ingick i provningsgruppen. Han var 29 år och fick frågan om han ville bli vinmakare vid Rabiega, ett erbjudande svårt att avböja, men först skulle en utbildning i oenologi till.

– Jag utbildade mig bland annat i Bordeaux och fick också gå ett antal kurser på avancerad nivå eftersom jag hade ”den stora importören” i ryggen. Jag skrev listor över de personer inom vinbranschen jag ville träffa för bästa mentorskap. Det innebar exklusiva möten i ett tidigt skede med bland annat Denis Dubourdieu som är vinmakare och professor i oenologi vid universitetet i Bordeaux, och samtal om ek med Michel Feuillat vid Universitet de Bourgogne i Dijon, berättar han.

Väl på plats i Provence 1988 skapar Lars omgående vinhistoria. Vinet "Clos Dière cuveé I" 1990 kommer trea i klassen för viner av syrah vid vinolympiaden The Olympics of the Wines of the World arrangerad av tidskriften Gault-Millau – före norra Rhône-noblesser som Guigal och Jaboulet. En stor skräll, minst sagt.

1994 utses han till Vigneron de l'Année, årets vinmakare, och framgångssagan tar sin början.

Lyhördhet och känsla nyckelorden

Lars egen förklaring till att han lyckades så väl som vinmakande rookie är lyhördhet och känsla, förutom en bra årgång 1990. Lyhördhet för det han lärt av kloka mentorer under sin utbildningstid och förmågan att omsätta och tillämpa de tekniker som ger förutsättningar för bra vin, metoder som inte direkt tillhörde traditionen i dåtidens Côte de Provence. På flera sätt var han föregångare, exempelvis genom att lägga syrah på ek och vara bland de första att använda gallringsmatta för bästa sorteringen av druvor vid skörd.

Känsla kan låta diffust, men det behövs en sorts känsla eller tajming för hur bra vin görs, denna särskilda förmåga och talang som vissa har mer av än andra, det som skiljer en begåvning från en ordinär.

– Att göra vin är i grunden inte svårt, det råder inga hemligheter om hur man gör, säger Lars och slår ut med båda händerna som för att förstärka det enkla och självklara. Det som däremot kräver skicklighet är att göra ett rent och balanserat vin.

Nyplanterar grenache

Lars fortsätter göra många lyckade årgångar av "Clos Dière cuvée I", det omsusade toppvinet av syrah som spreds till finkrogarnas vinlistor längs Rivieran. Av årgång 1990 finns en enda referensflaska kvar på gården. Andravinet "Clos Dière cuvée II" av carignan och grenache som vilat på både fransk och amerikansk ek gjordes med intentionen att vara mer lättillgängligt och kunna drickas relativt omgående. Denna druvkombination utan stöd av exempelvis syrah ansågs som något ovanligt då, men även den har visat sig vara ytterst lagringstålig genom åren.

– Tidigare ägare har dessvärre ryckt upp all carignan och i princip det mesta av grenache, förutom det gamla fältet precis utanför huset, vilket gör att vi inte kan göra en motsvarande cuvée II i dagsläget. Vi nyplanterar grenache som om några år kan ge mer lagringsdugliga viner, kanske en ny version av cuvée II, funderar Lars. 

Kvarvarande grenache.

Vad gör du annorlunda nu efter 30 år?
– I vingården är det faktiskt inga större förändringar från hur arbetet bedrevs under tidigt 90-tal, menar Lars. Vi var redan då tidiga med ekologisk odling, lågt skördeuttag och det vi i dag kallar regenerativ odling. Det innebär att måna om välmående jordar, inte plöja mellan vinstockarna och så örter och gräs där för biologisk mångfald. Vi plockar inte bort så mycket lövverk nuförtiden, klasarna behöver solskyddet. Vi beskär något annorlunda i dag och framför allt senare, eftersom vårfrost har blivit ett nytt väderfenomen.

I vinframställningen märks fler skillnader, mycket beroende på att det är en helt annan stil och smakbild på nutidens vin: mindre ekpåverkan, lättare extraktion med låg påverkan på musten ger i dag elegantare, renare och mer fruktdrivna viner.

– Vi skulle exempelvis inte ha gjort denna typ av vin då, säger Lars och öppnar en flaska "Ergo Bibamus Rouge", ett friskt och josigt vin från de unga nyplanterade grenachestockarna.

– Det är en lättsam vintyp som kan drickas lite sval i stora klunkar, en modernare stil jag gillar väldigt mycket, understryker Lars med extra värme i rösten och glimt i ögonen.

Blå dominans

De blå druvorna dominerar över de cirka tio hektaren vingårdar med syrah, grenache, cinsault och cabernet sauvignon.

– Rabiega är framför allt en gård för rött vin, menar Lars. Toppvinerna är "Clos Dière", även om vi också satsar på en lagringsbar prestigerosé, den unika fatjästa ”r” Rabiega Rosé som i årgång 2020 kostar drygt hundra euro på gården, görs i max 500 flaskor och tillhör den exklusiva kategorin Ultra-Premium Rosés (UPR) inom Côte de Provence, tillsammans med superroséer från exempelvis Chateau d'Esclans och Domaines Ott.

I övrigt tillverkas en standardrosé och ett fottrampat vitt vin av sauvignon blanc, chardonnay och viognier. Rödvinet Rabiega Rabiega framställs av större delen cabernet sauvignon. Samt två serier i rött och vitt: lättsamma "Ergo Bibamus" och negociant-etiketten "Fleur de Lys" av syrah/merlot, som delvis görs på inköpta druvor.

"L'oeuf" och "La barrique".

Hur behållare och förvaring ger effekt på vinernas uttryck exemplifierar Lars med nutida Clos Dière i två varianter. En som vilat på betongägg, "L'oeuf" och en ekad, "La barrique". Betongäggens inträde i modern vinframställning har fått genomslag och formen ger en naturlig rörelse i musten och en, som Lars uttrycker det, långsam syresättande fostran som ger liknande effekt som ekfatslagning, men utan att ge fatkaraktär. Ägget ger också en stringens till vinet och möjlighet för druvan att framträda. Ekfaten i "La barrique" bidrar i stället med tyngd, djup och fyllighet. Ursprunget till de båda vinerna är detsamma, vinifieringen minutiös med lång macerationstid, få ompumpningar och enbart självrunnen must.

En fascinerande skillnad blir tydlig utifrån olika uppfostran, och båda så tillgängliga och bjussiga redan, vad ska det månne bliva.

Ekfat och betongägg.

– Efter att ha gjort tre årgångar av nya "Clos Dière", där både 2021 och 2022 var rejäla utmaningar med frost och torka, är jag ändå mest nöjd med den första årgången: 2020 – som inte heller var helt oproblematisk, säger Lars och snurrar vinet i glaset.

Årgång 2020 som för tillfället finns tillgänglig på marknaden börjar visa sin briljans 30 år efter legendariska syskonet från 1990. Perspektiv.

Här hittar du Rabiegas viner på Systembolaget