Korkens magi

Skrivet av: Stein Kapsto och Lars Erik Lundqvist

Naturkorken är mer än bara en förslutning av vinflaskan. Den är nyckeln till en berättelse, en upplevelse, ett ögonblick av förtrollning. Djupdyk i en korkad historia med hjälp av Stein Kapsto och Lars Erik Lundqvist.

 

São Brás de Alportel, korkens bortglömda huvudstad.

 

I hjärtat av Algarve, där solen bränner och historien viskas fram mellan gamla tegelväggar, gömmer sig berättelsen om en stad som en gång dominerade världens korkproduktion.

I slutet av 1800-talet var São Brás de Alportel en mäktig knutpunkt med över 50 korkfabriker. I dag återstår bara ett fåtal spår av denna blomstrande industri. Nya produktionsområden i Alentejo, teknologisk revolution och framväxten av storföretag som Amorim har förändrat landskapet.

För den korkintresserade finns här två pärlor: Francisco Carrusca-fabriken och Museo de Traje. Här kan man ännu höra ekot av korkens glansdagar.

Men vilka unika kvaliteter har korken som gjort den så eftertraktad och gör att världens allra bästa viner kan avnjutas efter flera decennier?

Korkträdet – naturens långsiktiga investering

Korkträdet, eller sobreiro som det heter på portugisiska, är en symbol för tålamod och tradition. Det kan ta upp till 25 år innan ett korkträd skördas för första gången – då har det nått en omkrets på 70 cm vid en höjd av 1,6 meter. Denna första skörd kallas cortiça virgem och kännetecknas av sin knöliga och grova struktur, vilket gör den mindre lämplig för vinkorkstillverkning.

Efter den första skörden krävs ytterligare minst nio år innan trädet kan skördas igen. Även denna andra skörd anses vara av lägre kvalitet. Först vid den tredje skörden, när trädet är cirka 50 år gammalt, uppnår korken sin högsta kvalitet, känd som cortiça amadia. Det är denna premiumkork som används för de finaste vinkorkarna.

Den extremt långa investeringshorisonten vittnar om en verksamhet som präglas av stolthet och tradition snarare än kvartalsrapporter. Korkbönderna förvaltar ofta dessa träd i generationer, med en djupt rotad respekt för naturens långsamhet.

En livscykel som sträcker sig över sekler

Korkträden kan fortsätta att skördas ungefär vart nionde år, och de lever ofta i över 200 år. Efter varje skörd märks trädens stammar med en siffra som anger skördeåret. Märkningen växer sedan utåt med barken och är synlig fram till nästa skörd. Ibland kompletteras siffran med ägarens initialer, vilket ytterligare förstärker den personliga kopplingen till träden.

Trots sin robusthet står korkträden inför flera hot, bland annat bränder, torka och insektsangrepp. Vid bränder fungerar dock barken som ett naturligt skydd, och om branden inträffar minst två år efter den senaste skörden kan korken ofta återanvändas för andra ändamål än vinkorkar. Men träden som brännskadas blir en förlorad resurs för vinkorkstillverkning, vilket gör skogsbränder till ett av de största hoten mot denna unika industri.

Korkträdens roll i ekosystemet och deras betydelse för vinkultur gör att de inte bara är en råvara utan också en kulturskatt. Varje vinkork du öppnar är en produkt av årtionden – ibland sekler – av tålmodigt arbete och en påminnelse om naturens kraft och långsamhet.

Att skörda kork är inget för den oerfarne. Det kräver stor skicklighet och precision, och verktyget är en liten yxa med ett spetsigt skaft på handtaget. Målet är att lossa barken utan att skada själva stammen, vilket innebär att varje yxhugg måste vara exakt – både i djup och i placering. Ett misstag kan äventyra trädets förmåga att producera högkvalitativ kork i framtiden.

Skördeperioden är dessutom strikt begränsad till de varma månaderna mellan maj och augusti, eftersom barken bara lossnar lätt efter en längre värmebölja. I år, juni 2024, har temperaturen ännu inte varit tillräckligt hög i Algarve, vilket har försenat skörden där. Istället har arbetet påbörjats längre norrut, i Alentejos heta inland.

Traditionellt hantverk med moderna utmaningar

De skickliga arbetarna, os corticeiros, kan skörda mellan ett och två dussin träd per dag. För denna prestation tjänar de vanligtvis 150–180 euro per dag – en ansenlig summa jämfört med minimilönen i Portugal, som ligger på cirka 800 euro per månad för många lantarbetare. Trots den relativt höga lönen är det allt svårare att hitta arbetare med den erfarenhet som krävs. Många unga portugiser söker sig till andra yrken med mer stabilitet och lägre fysiska krav.

Historiskt sett var korktillverkning en familjeangelägenhet. För hundra år sedan satt familjer ofta hemma och tillverkade inte bara vinkorkar utan även andra korkprodukter. Traditionen gick i arv från generation till generation, men i dag är det alltmer ovanligt att yrket förs vidare inom familjen.

Korkskörd är dock mer än ett yrke – det är ett hantverk som kräver en djup förståelse för trädens livscykel och ett tålamod som matchar naturens långsamhet. För varje kork du håller i handen finns inte bara en historia om ett träd utan också om människorna som varsamt skördat dess bark.

Ett fullvuxet träd ger mellan 40-60 kilo kork per skörd. Ett gammalt träd kan ge upp till 100 kilo!

Förädling – en process med många steg

Efter att korken skördats får den ligga och torka i 3–6 månader. Därefter kokas barken i stora bad i ungefär 1,5 timme. Kokningen fyller flera syften: den desinficerar materialet, tar död på eventuella insekter och gör korken mer flexibel och lätt att arbeta med.

Det näringsrika avkoket som blir över används ofta som växtgödning, vilket understryker att korkproduktion är en verksamhet där nästan inget går till spillo. När träden väl tjänat ut används det ved till att elda de kokningsugnar som driver processen.

Efter kokningen – kallad estufagem – får korken torka ytterligare i cirka två veckor. Därefter beskärs den och sorteras noggrant i sex olika kvalitetsklasser. Kvaliteterna 1 till 4 används till vinkorkar, medan de andra klasserna ofta används till olika produkter som golv, isolering, skor eller väskor.

Kvalitet som avgörande faktor

Den bästa kvaliteten, klass 1, kännetecknas av en perfekt yta utan synliga fel eller hål. Den är extremt tät och helt fri från porer, vilket gör den idealisk för lagring av vin och destillerade drycker som cognac, whisky och rom. En kork av denna klass är exceptionellt hållbar och kan kosta så mycket som 3–4 euro styck. Den används nästan uteslutande för de allra finaste vinerna och destillaten som kräver lång lagring och där korkens kvalitet är avgörande för att bevara dryckens egenskaper.

I den andra änden av skalan hittar vi klass 4, som är betydligt billigare och kan kosta några centimos. Denna typ av kork används ofta till viner som konsumeras inom kort tid efter tappning. Här är synliga ytfel, större hål och en porös struktur vanligare.

Tradition och hållbarhet

Korkindustrin är ett lysande exempel på hållbar produktion, där varje del av processen är genomtänkt och effektiv. Från skörden och kokningen till sorteringen och den slutliga användningen tar man tillvara på nästan allt. Varje kork som sätts i en flaska berättar en historia – inte bara om kvalitet och hantverk, utan också om en respekt för naturen och dess resurser.

En titt på den svenska marknaden

En titt på Systembolagets fasta vinsortiment, som står för 94 procent av den totala volymen, visar att naturkorken fortfarande har en stark position. För mousserande viner, inklusive champagne, använder hela 63 % naturkork. Bland röda viner är andelen något lägre men fortfarande betydande, med 42 % av volymen försluten med naturkork.

Sverige är fortfarande en av världens minsta vinproducenter, men produktionen ökar stadigt från blygsamma volymer. Intressant nog väljer de flesta svenska vinproducenter att använda naturkork. Detta kan vara ett sätt att uppmuntra konsumenter att låta vinerna mogna några år innan de öppnas – något som är särskilt viktigt för många svenska viner, som ofta vinner på viss lagring.

För svenska viner, där klimatet ger druvor med hög syra och ofta subtila aromer, är tiden en viktig faktor. Naturkork ger inte bara en elegant och klassisk förslutning utan signalerar också att flaskan kanske bör få vila lite längre i källaren för att utveckla sin fulla potential.

Vi frågade även Sofia Carrusca, vice president i korkfabriken Francisco Carrusca, den enda kvarvarande i Sao Bras, hur hon såg på vinkorkens framtid de kommande åren och om hon såg skruvkorkarnas eller plastkorkarnas frammarsch som ett större hot.

– Vinkorken fortsätter att ge kvalitet och status till vinet, och trots den stora utvecklingen av plastkorkar, kommer ett bra vin alltid att föredra en vinkork på grund av det inneboende materialets kvalitet. Korken fortsätter att vara en förträfflig tätning med tusenårig kvalitet. Men vi måste fortsätta att vara innovativa och främja korkens ekologiska och kvalitativa fördelar för att behålla vår marknadsposition.

Det är svårt att inte hålla med – korkens unika egenskaper är nästan omöjliga att kopiera. Det är tveksamt om den någonsin kommer att ersättas helt. I dag återvinns vinkorkar i många butiker i korkproducerande länder som Portugal och Spanien. Frågan är – när kommer vi att se liknande initiativ i Sverige?

Naturkorkens status inom vinvärlden illustreras kanske bäst av en anekdot om den världsberömde amerikanske vinmakaren Robert Mondavi. När han en gång fick frågan om han kunde tänka sig att använda skruvkork på sina premiumviner svarade han självsäkert:
– Javisst!

Den förvånade journalisten följde upp med:
– När då?

Mondavi svarade med ett leende:
– Året efter att Mouton Rothschild gör det!

Med sitt svar syftade han på Frankrikes mest prestigefyllda vinproducent och gav en elegant antydan:
Skruvkork på premiumviner? Det kommer aldrig att ske.


En framtid med tradition och innovation

Trots konkurrens från skruvkorkar och syntetiska alternativ verkar naturkorken behålla sin position, särskilt för kvalitetsviner. Samtidigt visar initiativ som återvinning av korkar i Sydeuropa att branschen också blickar framåt, med både tradition och hållbarhet i åtanke.

Kanske kan vi hoppas på att Sverige tar efter – ett steg som skulle kombinera miljömedvetenhet med vinets rika historia.

Ett bra vin kräver en bra kork.


Foto:
Carla Dias Pernas, Câmara Municipal de São Brás de Alportel, Gabinete Municipal de Turismo