5 x spanska vintrender

1. Vitt, vitt, vitt

Äntligen är det på gång, och det med besked. Det vita vinet från Spanien. Nya områden, nya vinstilar, nya druvsorter dyker upp nästan varje vecka och nu tar de spanska vinproducenterna hänsyn till yttre betingelser, alltså terruño, eller terroir som fransmännen skulle ha sagt. Att man sedan klättrar upp på hög höjd gör ju inte saken sämre, där vinerna får skärpa, fräschör och ytterligare en portion komplexitet. Kika efter viner på albillo, merseguera, treixadura, palomino eller hondarrabi zuri, alla med tydlig profil, lokal prägel och en spännande potential. Även de nya, icke spritförstärkta vinerna från Jerez är värda all uppmärksamhet de kan få. Och bland de mer brukade vitvinsdruvorna pågår en spännande utveckling: återigen mot terroir och förfinad tillverkning – ja, det förekommer en del fat – men alltid med ett unikt uttryck i första hand. Vino blanco har aldrig varit bättre!

2. Bubbel som utmanar prosecco

Cava heter det spanska bubbelvinet som kommer i många former. Det gemensamma är druvor, ofta tre stycken, i en blandning, och en andra jäsning på flaska. Och det är där skon klämmer. Oftast när producenterna ska marknadsföra sitt vin talar de om vikten av den andra jäsningen på flaska, en dyr process som ska ge vinerna komplexitet. Vilket i ärlighetens namn inte alltid är fallet. Därför börjar nu flera producenter i stället göra vin på tankjäsningsmetoden. Det blir mycket billigare och vinerna smakar inte så mycket sämre för det. Drickvänliga volymviner gjorda med tankjäsning, helt enkelt. Spanjorernas sätt att ta marknadsandelar framför allt från Italiens prosecco.

3. Egensinnets seger

Det var tvunget att bli så. Redan för 50 år sedan tog fem producenter initiativet som skulle komma att stavas Priorat, ett bortglömt område som blev lite av en världskändis över en natt. Reaktionen var solklar: att jobba mot industrialiseringen och volymvinerna, och i stället skapa något unikt utifrån de naturliga förutsättningarna. Nu är det en yngre generation som tagit taktpinnen, inspirerad av de fems gäng i Priorat, men även av Comando G i Viños de Madrid och Ànima Negra på Mallorca, turistön där vi i dag hittar flera producenter som driver på utvecklingen. Inga arkitektritade bodegor, inga miljardinvesteringar för buteljeringsmaskiner eller nya, franska fat, utan snarare lång dags färd mot perfektion där egensinnet är en viktig del. Vi ser redan i dag frukten av detta i viner från Verónica Ortega, Barranco Oscuro, 4K, Marko Gure Arbasoak och Toni Sarrión på Finca Terrerazo.

4. Massor av druvor

Prieto picudo, tintilla, gual, forcada, gorgollasa, tinto velasco, benedicto … Qué? Jo, det är några av de hundratals druvsorter spanska vinproducenter jobbar med i dag. Visst är storheter som garnacha, tempranillo, godello och albariño fortfarande några av de viktigaste, men i takt med att många producenter söker nya vägar kommer det att dyka upp viner, riktigt bra viner, av en mängd druvsorter vi aldrig har hört talas om. Det är bara att suga i sig, för de är det spanska vinets framtid. Och det riktigt roliga är att druvsorterna kommer från hela Spanien.

5. Smakar det, så …

… kostar det – en naturlig konsekvens, kan man tycka. Men mycket av det spanska vinet har traditionellt sett varit lågt prissatt. När vi drack som mest viner från Rioja i Sverige var vi också det land som betalade minst för dem i hela världen. Samma sak gäller cavan. Men när kvalitetsambitionerna nu tagit episk fart kommer också prislappen som en chock för många. Inte för att det inte skulle vara värt det, utan för att vi helt enkelt inte är vana vid att betala mycket för ett spanskt vin. Då köper vi hellre annat, med risk för att vi då missar hela grejen – den spanska vinrevolutionen. Som bara har börjat.